Gång på gång har vi fått bevisat för oss hur viktigt det är med sport. Det överskridet kulturella gränser och barriärer, och förenar folk över alla åldrar. Förmodligen är det just därför som sport är ett givet inslag i såväl team building som på skolor. För genom det gemensamma utövandet så lär vi känna oss själva, hur vi fungerar i grupp samt hur andra förhåller sig till gruppen.
Men hur ser man egentligen till att sporten inte blir exkluderande? Något som vi tycker är oerhört viktigt är att se till så att alla har möjligheten att delta på sina egna villkor. Därför måste man se till att sportutövningen inte förvandlas till en prestationsbetingad övning. Ett enkelt sätt är att helt enkelt skilja på den sorts sport som utövas för vinning, och den sorts sport som utövas för nöjes skull.
När det gäller föreningsverksamhet så tycker vi att sport alltid ska ske på kravlösa villkor. Och att det inte ska finnas något egentligt slag av tävlingsinriktning. Anledningen är att denna sorts fria sportutövning uppmuntrar deltagande, snarare än att uppmuntra att vinna över andra. Om man däremot i det långa loppet vill satsa på prestation så finns det så klart även utrymme för detta.
Om man är medveten om denna distinktion så finns det nästan inga gränser för hur gynnsam och främjande sporten faktiskt kan vara. Det är något som vi verkligen är helt säkra på och definitivt övertygade om.
